Kasvinesteanalyysi vai perinteinen lehtianalyysi menetelmänä mansikalla

InNoBaHort

Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) on hankkeessa ollut mukana vertailemassa kahta eri analyysimenetelmää: perinteistä lehtianalyysiä ja kasvinesteanalyysiä. Tarkoituksena oli selvittää voiko lehtiravinneanalyysien avulla parantaa lannoituksen tarkentamista ja miten hyvin ne soveltuvat viljelijän käyttöön. 

Laboratorioon lähetetyt lehdet kerättiin eri kasvukauden vaiheissa: kukinnan, raakilevaiheen, marjojen punertumisen ja seuraavan vuoden kukka-aiheiden muodostumisen aikana, jotta ravinnetasojen muutoksia voitaisiin seurata. Kasvinesteanalyysin lehdet lähetettiin NovaCropControlille Alankomaihin ja lehtianalyysin lehdet Eurofinsille.

Kasvinesteanalyysi vs. lehtianalyysi

Perinteisessä lehtianalyysissä ravinteet mitataan lehden kuiva-aineesta, kun taas kasvinesteanalyysissä ravinteet mitataan liuenneista aineista kasvinesteessä. Lehtianalyysiä kutsutaan myös kasvianalyysiksi ja kasvinesteanalyysiä Plant Sap- tai SAP-analyysiksi.

Lehtianalyysissä näkyy myös ravinteet, jotka ovat varastoituneet soluseiniin ja proteiineihin. Koska eri ravinteet liikkuvat kasvissa eri tavoin, lehtianalyysi voi joskus antaa harhaanjohtavan kuvan. Tämän vuoksi puutosoireet voivat näkyä kasvissa, vaikka ne eivät ilmene analyysituloksissa. 

Kasvinesteanalyysissä taas ravinnepuutokset voivat näkyä ennen kuin ne ilmenevät lehdissä, koska analyysi näyttää mitkä aineet kiertävät kasvin sisällä juuri näytteenottohetkellä. Tämä on erityisen arvokasta liikkuvien ravinteiden kuten typen, fosforin, kaliumin ja magnesiumin osalta. 

Kasvinesteanalyysin tulokset näyttävät sokeripitoisuuden (brix-arvo), pH-arvon, johtokyvyn (EC), makro- ja mikroravinteet. Tämä mahdollistaa puutosten havaitsemisen ajoissa ja toimenpiteet ennen vaurioiden syntymistä. Perinteinen lehtianalyysi ei näytä pH-arvoa, johtokykyä, sokeripitoisuutta tai ravinteiden esiintymismuotoa. Lehtianalyysi näyttää kuitenkin makro- ja mikroravinteet ja on hyvä lehtien rakenteen arviointiin. 

Tulokset

Projekti on tuottanut useita mielenkiintoisia havaintoja liittyen lannoitukseen ja lehtianalyyseihin. Virolaiset viljelijät käyttävät yleisesti enemmän lannoitteita kuin suomalaiset, mutta kaliumin puute kasveissa oli kuitenkin yleistä molemmissa maissa. Typen tasot olivat alhaisia verrattuna Alankomaiden viitearvoihin, mutta ilman näkyviä puutosoireita. 

Alankomaiden viitearvot eivät välttämättä sovellu pohjoisiin olosuhteisiin etenkään avomaalla, koska satotasot eroavat suuresti. Kasvinesteanalyysin ja perinteisen lehtianalyysin vertailu on ollut haasteellista, koska tulosarvot eivät ole olleet vertailukelpoisia ja lehtianalyysissä ravinteet ovat varastoituneita ja siksi arvot korkeampia. Joidenkin ravinteiden, kuten kaliumin osalta, nähtiin kuitenkin yhtäläisyyksiä tuloksissa.

Tulevaisuus ja haasteet

Analysointi ja tulosten tulkinta jatkuu vuoden 2025 loppuun saakka, jolloin selvitetään, onko menetelmiä mahdollista hyödyntää lannoituksen täsmentämiseen mansikalla. Vaikka menetelmässä on potentiaalia, haasteita on myös olemassa. Kasvinesteanalyysi on kallis, vaatii viljelijältä tai työntekijältä aikaa ja tulosten tulkinta voi olla haastavaa. Avomaaviljelyssä ei ole aina realistista saada kerättyä näytteitä säännöllisesti, ja voi olla vaikeaa toimia ajoissa, kun tulokset saadaan. Suomessa olisi hyvä olla omat ohjearvonsa kasvinesteanalyyseille.

Kasvinesteanalyysimenetelmä näyttää toimivan paremmin kontrolloiduissa ympäristöissä, kuten kasvihuoneissa. Menetelmä on vielä suhteellisen uusi, mutta se mahdollistaa viljelijälle suoran näkymän siihen, mitä ravinteita on kasville saatavilla. Jos käyttää vain viitearvoja, kasvin kehitysvaihe tai sato-odotukset jäävät usein huomioimatta. Vaikka viitearvot saattavat olla puutteellisia, voi viljelijä kuitenkin oikeissa olosuhteissa hyötyä kasvinesteanalyyseistä vertaamalla tuloksia esimerkiksi aiempiin vuosiin tai seuraamalla kehitystä ajan myötä. 

Kasvinesteanalyysi voi täydentää maa- ja lehtianalyysiä, jotta saadaan hyvä kokonaiskuva. Viljelijän tärkein tehtävä on ensin varmistaa, että peruslannoitus on kunnossa. Sen jälkeen voidaan siirtyä säätöihin ja täsmennyksiin lehtilannoituksen ja tihkukastelun avulla kasvinesteanalyysien tulosteiden perusteella.

InNoBaHort

Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) har deltagit i ett projekt där man har jämfört två olika analysmetoder; konventionell bladanalys och växtsaftanalys för att undersöka om näringsanalysmetoderna kan användas för precisering av gödsling för jordgubbar och om det är lämpliga som verktyg för odlaren. 

Bladen som samlades vid olika stadier under växtsäsongen (blomning, kartbildning, då bären började bli röda och när nästa års blomanlag bildas) skickades sedan till laboratorier för att följa upp hur näringsnivåerna förändras under säsongen. Bladen för växtsaftanalys skickades till NovaCropControl i Nederländerna. Bladen för bladanalysen skickades till Eurofins.

Växtsaft eller bladprov

I konventionella bladanalys analyseras torrsubstansen i bladen medan man i en växtsaftanalys mäter näringsinnehållet från växtsaften i bladen. Ibland kallas växtsaftanalys även plantsaftanalys och bladanalys för torrsubstansanalys. 

I resultaten av konventionella bladanalyser syns näringsämnen som lagrats i cellväggar och proteiner. Ibland ger bladanalysen en missvisande bild, eftersom plantan kan visa symptom på näringsbrist utan att de syns i analysresultaten. I växtsaftanalyser kan man däremot upptäcka näringsbrist i resultaten innan symptom förekommer. 

Växtsaftanalysen gör det möjligt att se vilka näringsämnen som faktiskt cirkulerar i växten vid provtagningstillfället. Det är särskilt värdefullt för rörliga ämnen som kväve, fosfor, kalium och magnesium. Växtsaftanalysresultaten visar: sockerhalt (brixvärde), pH-värde, ledningstal (EC), makro- och mikronäringsämnen. 

Till skillnad från bladanalysen, som visar lagrade näringsämnen med viss fördröjning, ger växtsaftanalysen en ögonblicksbild av vad som faktiskt är tillgängligt för växten under provtagningstillfället. Det gör det möjligt att upptäcka brister tidigt och agera innan skador uppstår. 

En traditionell bladanalys visar inte pH-värde, ledningstal, sockerhalt eller i vilken form näringsämnena förekommer. Bladanalysen är däremot bra för att analysera koncentrationerna både av makro- och mikroämnen i plantan. 

Resultat 

Projektet InNoBaHort har gett flera intressanta insikter om gödslingen och analysmetoderna.  Estniska odlare använder generellt sett mer gödsel än finska odlare, men kaliumnivåerna visade sig vara låga i båda länderna. Utan synliga symptom på brister hade plantorna även låga kvävenivåer jämfört med nederländska riktvärden.

Nederländska riktvärden är inte alltid relevanta på friland i nordiska förhållanden, särskilt eftersom skördeförväntningarna skiljer sig stort. Det har varit svårt att jämföra resultaten direkt mellan växtsaftanalys och konventionell bladanalys. Detta kan bero på att resultatvärden inte är jämförbara och för att näringen i bladanalysen är lagrade och därför även högre. För vissa ämnen som kalium kunde man dock se liknande mönster.

Framtid och utmaningar

Resultaten kommer att vidareanalyseras fram till slutet av 2025 och målet är att de ska kunna användas för att precisera gödsling av jordgubbar. Det finns en hel del potential, men samtidigt också utmaningar. Växtsaftanalyser är relativt kostsam, kräver tid av odlaren eller anställda och resultaten kan vara svåra att tolka. 

För frilandsodling är det inte alltid realistiskt att ta regelbundna prover, och det kan vara svårt att agera i tid när resultaten väl kommer. Något man inom projektet åtminstone har kunnat konstatera är att Finland skulle behöva definiera egna optimivärden för växtsaftanalysernas resultat.

Växtsaftanalysmetoden verkar fungera bättre i kontrollerade miljöer såsom växthus. Metoden är fortfarande relativt ny och möjliggör för odlare att se direkt vilka näringsämnen som finns tillgängliga för plantan. 

Om man använder sig av referensvärden tas inte växtens utvecklingsstadium eller skördeförväntningar nödvändigtvis i beaktande. Trots att även referensvärdena har blivit bättre kan ändå odlaren under rätt omständigheter ha nytta av egna växtsaftanalyser genom att jämföra resultaten med till exempel tidigare år eller följa utvecklingen över tid. 

Växtsaftanalysen kan komplettera mark- och bladanalyser, och ge en bättre helhetsbild. Det viktigaste för odlaren är att först se till att grundgödslingen är i skick. Efter det kan man gå in på justeringar och på basis av växtsaftanalysernas resultat precisera med hjälp av bladgödsel och droppbevattning.