30.8.2022 4 min lukuaika

Saksanmatkasta innostusta vihannesviljelyyn

Name: Agency Leroy
Price range: $

30.8.2022 4 min lukuaika

Monen koronavuoden jälkeen pääsi innostunut Kasvis-hankkeen vihannesryhmä saksanmatkalle heinäkuussa 2022. Viljelijöiden lisäksi matkalla oli mukana myös tutkijoita ja muita puutarha-alan ammattilaisia.

Yleisesti Saksan maataloudesta voidaan todeta, että peltoalaa on noin 16,6 miljoona hehtaaria ja maatiloja on noin 260.000 kappaletta eli keskimääräinen tilakoko on 63 ha peltoa. Saksassa viljellään avomaan vihanneksia noin 132 000 ha ja noin 5 500 ha keräkaalia. Saksan peltoala on noin 47 % kokonaispinta-alasta, kun Suomessa vastaava luku on 6 %. Tilakoko kasvaa myös Saksassa, mutta pääasiassa vuokraamalla. Maakauppoja tehdään suhteellisen vähän. Keskimääräinen pellon vuokra Suomen hintatasoon verrattuna on kaksinkertainen ja pellon myyntihinta on keskimäärin kolminkertainen. Pohjanmeren läheisyydessä, missä on intensiivistä vihannesviljelyä, pellon vuokrataso voi nousta jopa 1500 euroon.

Vihannesviljelytilat, joihin tutustuimme, sijaitsivat Dithmarschenin vihannestuotantoalueelle Pohjanmeren läheisyydessä. Tämä alue on eteenkin tunnettu kaalintuotantoalueena, alueella tuotetaan vuosittain noin 90 miljoonaa kaalia. Vihannekset viljellään täällä pääosin pelloilla, jotka olivat vielä 250 vuotta sitten merenpinnan alla. Näiden peltojen pH on suhteellisen korkea ja pellot ovat hyvin hedelmällisiä ja sopivia vihannesviljelyyn. Kasvinsuojelun kannalta alueen hyviin puoliin kuuluu Pohjanmeren läheisyys (noin parin kolmen kilometrin etäisyydellä). Tällä alueella tuulee tavallisesti lännestä eli mereltä, josta ei juurikaan tule kasvintuholaisia viljelyksille, eli kasvinsuojeluun ei tarvita yhtä suuria panoksia, kun monella muulla alueella.

Matkan aluksi tutustuimme Julius Kühn Instituutin Braumschweigin toimipisteeseen, jossa tutkitaan biologista kasvinsuojelua eli biologista tuholais-, rikka- ja tautitorjuntaa mutta myös kasvinviljelyä laajemmin. JKI:llä on tälläkin hetkellä yhteisprojekteja myös suomalaisten yhteistyökumppaneiden kuten Luken ja ProAgrian kanssa. Vierailun aikana keskusteltiin paljon kasvinsuojelusta. Heillä on esimerkiksi koekentällä liima-ansat sijoitettu 45 asteen kulmassa pelloilla, ja heidän oletuksensa on, että tuholaiset näin tarttuisivat niihin helpommin. Heillä on myös meneillään tutkimus, jonka avulla selvitettiin eri menetelmiä, joiden avulla tuholaiset voitaisiin automaattisesti tunnistaa kasvihuoneiden liima-ansoista. Totesimme, että Suomessa ajankohtaiset asiat näyttäisivät olevan hyvin ajankohtaisia myös Saksassa – yksi tärkeä tutkimusaihe kasvinsuojelun ulkopuolella oli, millä turve korvataan tulevaisuuden kasvualustoissa. Tutkimuksessa oli muun muassa nokkosenkuitua ja mädätettyjä puukuituja.

Ensimmäinen yritysvierailu tehtiin H.C. Dienerin taimikasvattamon. Heillä on kasvihuoneita taimikasvatusta varten 10 ha ja he tuottavat huikeat 130 miljoonaa kaalintainta vuodessa. Näistä suurin osa eli noin 80 % jää Dietmarchenin alueellle ja muutama miljoona näistä taimista tulee myös Suomeen. Taimista noin 20 % on luomutaimia. Kaikki taimiviljely on sopimusviljelyä ja tilattaessa asiakas valitsee lajikkeen lisäksi myös ainakin toimitusajankohdan. Suomeen ensimmäiset kaalitoimitukset täältä tulevat tavallisesti viikolla 16 tai 17. Jotta luomu ja tavanomaiset taimet eivät sekoitu niin he käyttävät erivärisiä taimikennoja. Viljelyolosuhteiden hallinta kuten lämpötila, kastelu, lannoitus ja ilmankosteus on heillä hyvin tärkeässä asemassa, ja omistaja totesi, että kun kasvuolosuhteet ovat optimaalisia niin itävyysprosentti nousee, taimiviljelyaika lyhenee ja kukka-aiheita ei muodostu yhtä herkästi.

Tämän jälkeen vierailtiin myös neljällä vihannesviljelmällä, joista kolmella päätuote oli eri kaalilajikkeita, yksi heistä oli luomuviljelmä. Alueella oli tällä hetkellä kaalinkorjuu meneillään. Varhaiskaalin sadot olivat 70–80 tonnia/ha ja varastokaalin 100–120 tonnia/ha, luomuviljelmällä hiukan pienemmät. Näillä alavilla mailla ei tarvita kastelua, mutta jossain tapauksissa joudutaan investoimaan vedenpoistojärjestelmiin, jolloin pelloilta pumpataan ylimääräinen vesi takaisin Pohjanmereen. Alueella myös pohjavesi oli liian suolaista kasteluvedeksi. Viljelmillä otettiin vuotuiset maanäytteet ja kaaliviljelmillä vuotuinen typpilannoitus jaettiin usein kahdelle lannoituskerralle. Luomutilalla rikkakasveja torjuttiin liekityksellä, koneharauksena sekä käsin kitkemällä. Luomutilalla oli kuusivuotien ja tavanomaisilla tavallisesti neljävuotinen viljelykierto. Välikasveina oli viljaa, sokerijuurikasta, nurmea tai esimerkiksi retikka. Heti kaalin jälkeen kylvettiin usein syysvehnää. Kaalien korjuukoko on tavallisesti 3,5–5 kg mutta yksi viljelijä totesi, että Pohjois-Saksassa hyväksytään suuria kaalinpäitä, etelässä taas halutaan pienempiä. Varhaiskaalia myytiin tavallisesti suoraan tiloilta. Luomuviljelijä totesi, että luomuvihanneksista on tänä vuonna vaikeampi saada riittävän korkea hinta, kun ihmisillä on vähemmän rahaa ostoksiin.

Energian ja sähkön hinta puhutti myös saksalaisia viljelijöitä, hinta on noussut siellä kuten meillä ja pelko energian hinnan roimasta noususta tulevana talvena on todella iso. Dietmarchenin alueella nähtiin paljon sekä tuulivoimalaitoksia että aurinkopaneeleita. Tuulimyllyjä on Saksassa noin 30 000 kpl ja se on paljon maassa, mikä on pinta-alaltaan Suomen suuruinen. Tuulimyllyjä saa Saksassa rakentaa selkeästi lähemmäksi taloja ja kyliä kuin meillä. Tuulimyllyn investointikustannus Saksassa on nyrkkisäännön mukaan megawatti ja miljoona. Nyt tuulimyllyn omistaja saa valtakunnan verkkoon toimitetusta sähköstä 15–19 senttiä/kWh. Ainakin yksi viljelijä, jonka luona vierailimme arvioi, että hänen kahden tuulivoimansa investoinnit maksavat näillä hinnoilla itsensä takaisin 3–4 vuodessa ja tuulimyllyn kestoiäksi hän laski noin 20 vuotta. Aurinkopaneeleita näkyi melkein jokaisen maatilan rakennuksen katolla, ja me vierailimme myös viljelijän luona, jonka konehallin aurinkopaneloitu katto pyöri 360 astetta auringon mukana keräkseen mahdollisen paljon energiaa. Saksassa aurinkopaneeleihin ei saada investointitukea, mutta tuotetusta sähköstä maksetaan selkeästi Suomea korkeampi hinta.

Tämä matka niin kuin moni muukin matka avarsi ja toi uusia näkemyksiä. Tule sinäkin mukaan ProAgrian asiakkaaksi, toimintaan tai projekteihin, niin voit osallistua samankaltaisiin matkoihin ja tapahtumiin. Näiden tapahtumien tärkein anti on usein itse asian lisäksi ajatusten vaihto muiden osallistujien kanssa.

Nina Sevelius

Puutahatuotannon kehityspäällikkö

nina.sevelius@slf.fi

043 824 8705

På svenska: Efter många korona år kom en ivrig grönsaksgrupp från ProAgrias Kasvis-projekt på väg på en Tysklandsresa.

: Efter många korona år kom en ivrig grönsaksgrupp från ProAgrias Kasvis-projekt på väg på en Tysklandsresa i juli 2022. Förutom odlare deltog både forskare och övrigt trädgårdsyrkesfolk i resan. Här följer en kort redogörelse för vad vi såg och upplevde under resan. Allmänt kan man konstatera gällande jordbruket i Tyskland att åkerareal är cirka 16,6 miljoner hektar och att det finns cirka 260 000 jordbruk, detta betyder att medelstorleken på ett jordbruk är 63 hektar. I Tyskland är åkerarealen cirka 47% av hela landets areal, i Finland är motsvarande siffra 6 %. Frilandsgrönsaker odlas i Tyskland på en areal av cirka 132 000 ha och huvudkål på cirka 5 500 ha. Gårdsstorleken växer även i Tyskland men främst genom arrende, det görs relativt få markköp i Tyskland. Arrendepriset i Tyskland är i medeltal ungefär dubbelt högre än i Finland och försäljningspriset är ungefär tre gånger högre än i Finland. I närheten av Nordsjön, med intensiv grönsaksodling kan åkerarrende stiga till 1500 euro per hektar.
Grönsaksodlingarna vi bekantade oss med är belägna i Ditmarschens grönsaksproduktionsområde i närheten av Nordsjön. Det här område är speciellt känt för sin kålproduktion, här produceras årligen cirka 90 miljoner kålhuvud. Grönsakerna odlas i detta område på åkrar som i huvudsak låg under havsnivån ännu för 250 år sedan. Dessa åkrars pH är relativt högt och åkermarken är mycket bördig och därmed lämplig för grönsaksodling. Ur växtskyddssynvinkel är området lämpligt för grönsaksodling på grund av sin närhet till Nordsjön (endast några kilometers avstånd). Här blåser det vanligen västliga vindar från havet och därifrån kommer det inte skadegörare till odlingen. Detta betyder att växtskyddet inte behöver lika stora insatser som på många andra odlingsområden i Tyskland.
Först bekantade vi oss dock med Julius Kühn Institutets verksamhetsställe i Braumschweig där man forskar i biologiskt växtskydd det vill säga biologisk bekämpning av skadedjur, ogräs och sjukdomar och därutöver även växtodling mera brett. JKL har idag flera projekt tillsammans med finländska samarbetspartners såsom Luke och ProAgria. Under besöket diskuterade vi mycket växtskydd - de hade till exempel limfällorna i 45 graders vinkel på försöksfälten eftersom de antog att skadegörarna effektivare skulle fastna i fällorna. De har även på gång ett forskningsprojekt där de undersökte olika metoder för att automatisera igenkänningen av skadegörarna på limfällor från växthus. Vi kunde alltså konstatera att de saker som är aktuella i Finland även är aktuella i Tyskland – ett viktigt forskningsområde förutom växtskydd var hur man ersätter torven i framtidens växtunderlag. Man undersökte bland annat nässelfibrer och rötade träfibrer.
Det första företagsbesöket gjordes till H.C. Dieners plantuppdrivningsanläggning. De har 10 ha växthus för plantuppdrivning och i dem producerar de årligen hela 130 miljoner kålplantor. Av dessa plantor förblir största delen eller ungefär 80% i Dietmarchen-regionen men några miljoner av plantorna kommer även till Finland. Av plantorna är cirka 20% ekologiska. All plantproduktion görs på kontrakt, när kunder beställer väljer han förutom sort också åtminstone leveransvecka. För att de ekologiska och konventionella plantorna inte skall blandas ihop används olikfärgade plantbrätten. Kontroll av odlingsförhållanden såssom temperatur, bevattning, gödsling och luftfuktighet är mycket viktigt hos dem. Ägaren konstaterade att när alla odlingsförhållanden är optimala blir groningsprocenten optimal, plantproduktionstiden förkortas och blomanlag bildas inte lika lätt.
Efter detta besökte vi fyra grönsaksodlare av vilka tre hade kål som huvudprodukt, en av dem odlade ekologiskt. På området höll man för tillfället på med att skörda kål. Skördarna för tidig kål är vanligen 70–80 ton/ha och för vinterkål 100–120 ton/ha, i ekologisk odling lite lägre. På dessa låglänta marker behövdes inte bevattning men man behövde i vissa fall investera i anläggning för bortförande av vatten var vanliga, man pumpade överloppsvattnet tillbaka i Nordsjön. På kålodlingar gjorde man årliga jordanalyser och kvävegödslingen gavs vanligen i två givor. På den ekologiska odlingen bekämpade man ogräs med flamning, ogräsharvning och genom manuell rensning. Den ekologiska odlingen hade ett 6-årigt växelodling och de konventionella vanligen 4-årig. Som mellanväxter använde man vanligen spannmål, sockerbeta, vall eller till exempel rättika. Efter kål planterade man vanligen höstvete. Kålhuvuden skördades vanligen när de var 3,5–5 kg men en odlare berättade att man i norra Tyskland godkänner betydligt större kålhuvud än i södra Tyskland. Den tidiga kålen såldes vanligen direkt från odlingarna. Eko-odlaren konstaterade att det i år är betydligt svårare att få ett tillräckligt högt pris för produkterna, detta kan bero på att även tyskarna har mindre pengar för konsumtion än tidigare.
Energi och elpriserna var även på tapeten bland de tyska odlarna vi träffade, priserna hade gått upp där liksom hos oss och man var mycket rädd för stora prisstegringar inkommande vinter. I Dietmarchen-regionen såg vi mycket både vindkraftverk och solpaneler. I Tyskland finns det cirka 30 000 vindkraftverk och det är mycket i ett lands vars areal inte är just större än Finlands. I Tyskland får man även bygga vindkraftverken betydligt närmare bebyggelsen än i Finland. I Tyskland är investeringskostnaderna för ett vindkraftverk i stort en miljon per megawatt. Nu får en ägare till ett vindkraftverk ca 15–19 c/kWh när hen levererar till det nationella nätverket. Åtminstone en odlare som vi besökte uppskattade att hans investering i vindkraftverk kommer att betala sig tillbaka på 3–4 år och att ett vindkraftsverk livstid är cirka 20 år. Solpaneler fanns på nästa varje uthus och vi besökte även en odlare vars maskinhall tak snurrade 360 grader för att samla in optimalt med solenergi. I Tyskland får man inte investeringsstöd för solpaneler men man får betydligt mera betalt får den producerade elen.
Den här resan liksom de flesta andra resorna ger oss nya idéer – bli du också kund hos ProAgria genom att ta del av vår rådgivning och våra projekt så kan du också delta i liknade resor och också annan verksamhet. En viktig del av resor och annan verksamhet är förutom den direkta kunskapen även möjligheten att diskutera och reflektera över det man ser med andra likasinnade.